Hygienisk som en hemlös, så svettig och så het

är viadukten din så strikt solid.

Ack, låt mig komma in och få ställa till förtret

för den som låtsas vara smått frigid.

Åh, bleksiktiga skinkor, ack sära på er kvickt

och lämna isterportarna på glänt,

så att jag får ta del av den tjusigaste sikt:

En guldgruva som Herren Gud har sänt.

Å, underbara rövhål i ockrafärg förgylld,

jag vill åt din skatt, så blöt och brun.

Å, mästerliga arsle, din vallgrav den är fylld

med dreadlocks, inte några mjuka fjun.

Varenda hemorrojd ser jag som en röd rubin

och när de spricker ler jag glatt i mjugg,

för du är kristligt vacker, bedårande och fin

med halsband utav kvisslor kring din glugg.

Låt bruna diamanter få fylla upp min mun

– långt bättre än att gurgla Listerine –

och pressa sedan fram ur din sköna önskebrunn

en stinkande och smattrande lavin.

Jag älskar exkrementer långt mer än alkohol,

jag hyllar allt som andra kallar smuts.

Jag suger dig som kräftspad, jag lirkar upp ditt hål,

och sticker in mitt huvud lik en struts.

Jag älskar all din sörja, din smet, ditt kladd, ditt glopp:

Du skänker mig en brun och kletig dress

när du medelst din pussmun sist sprayfärgar min kropp

och omvandlar mig till en fejknegress.