Ut väller innehållet utan förbarmande.
Är det barndomsminnena, samvetet
eller det minskade kassaflödet i kistan,
drömmarna under omognadens tid
då det fortfarande fanns en framtid
att slarva bort eller vad?
Med åldern blir man försiktigare, ångerfullare, snålare
medan synen skärps
och man gräver gropen där
livsresterna töms och där det spirar på nytt
och slår ut i frisk grönska
som en ny generation.