Trots avsmaken och likgiltigheten

tillåter jag dig att defilera i min härskna spargris

och skissa stilleben i min rötägglossning.

Du gör en U-sväng i min bruna sagoskatt

och låter min snyftvals sporra dig.

Gratinerad av hjärtlig nonchalans

ler jag genom randigt ögongodis;

ett överflöd av utspädd semesterersättning

producerat av för många glömda höjda händer.

En tvåbent guldtacka på alla fyra,

kaktuslen som en komocka med päls,

vet jag min plats, men ber ändå en bön:

- Avfärda mig som en skatteskuld