mitt bröst brister ut
revbenens skåra utåt
tusen trådar går

mot himlen vävs jag
jag andas kyla och kort
natten vänds inåt

tusen trådar når
det hemliga jag aldrig fått
mörkret blinkar svagt

cirkeln är sliten
daggkåpedansen skymmer
det kalla råa