Det går fort nu, utvecklingen
skenar, in the sixties, när den
gick som på räls, han man
i alla fall lösa en liten biljett,
pollettera cykeln och ännu se
pollarna flimra förbi...

Ute, i utanför skapandets
grand, utan så mycket som
en egen drönare att luta sig
mot, bara strosa omkring,
phona sig lite, platt intet mer
än att bara positionera sig,
virtuellt.

Ändå, kolla! Härifrån,
i kursen på distans, här ser
jag och förstår molnets
själva väsen, andning och
konstant; dess ogripbara
puls, dess aldrig sinande
avans. Måste checka upp!
När börjar Hermods brev-
kurs, för oss, controllers
av ordens egenhet, kontur
och konvenans?