Hade vandrat med som satans assistent ett kort tag.
Det hade inte vart något val men jag klagade inte till en början.

En del var egentligen försvar inte attack.
Eftervärlden förstod aldrig skillnaden med just det.

Befann mig i trossen och i ständig beredskap.
Såg i fasa vänner och andra massakreras, genomskjutas, sprängas i luften.

Själv märkt för livet på alltför många vis.

Vägen sedan blev offantligt lång och annorlunda.