- Nu är det din tur!

Nyvaken och rädd fann jag mig, och på obeträtt territorium utslängd.
Jag rörde inte en min men avslöjade ändå allt som vanligt.
Kroppen lika tafatt och tanken, ja tanken var naturligtvis översvämmad från alla håll.
Och min enda boj hade snart spelat ut sin roll.

Jag ville ju bara ut och göra ingenting.
Se mig omkring, flanera runt och så.
Inte ha något uppdrag eller en mission att utföra.
Slippa allt sånt för ett tag.
Skulle det behöva bli så förbannat märkligt.

Tydligen!

Utställd som inför försäljning paraderade jag fram till scenkanten.
De noterade i sina block varje rörelse eller snarare varje frånvaro av rätta knyckningar i mina leder.
Jag hann stå där en stund och se mina dömare innan jag blev bortvisad från scenen.
Kände inte igen någon av dem.

Ja, kanske det var min tur.