Kvällen smyger sig sakta inpå
Krälar runt mina iskalla fötter
kryper längs min darrande kropp
Drar i mitt slitna hår

Pekar mot asken
Där mina vassa små vänner
Väntar

Lockar

Undrar hur jag försvann igen
Och när allting föll till spillror

Uppgivna tårar river mina kinder
Skriker ut i den stumma natten

Men ingen får höra
Mina ord är tomma

Men de vassa, små glänsande
Säger massor