Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En trötthet inför frågor som vi slentrianmässigt ställer till varandra. Är vi beredda på att höra de ärliga svaren? Och orkar vi själva svara ärligt när vi får frågan?


Är allt bra?

Är allt bra? Hur är läget? Är allt under kontroll?
Frågor i affären, på stan, i chatt eller sms
Orkar frågeställaren höra ett svar som går i moll?
Ska man svara ärligt eller hitta på något med finess?

Nej det är inte bra, det är verkligen skit
Hela livet har rasat ihop
Försöker nu ta mig framåt sakta bit för bit
och gör inte många knop

Detta krossade hjärta tar nog lång lång tid att hela
och sorgen över allt förlorat är total
vi skulle ju hela livet med varandra dela
nu är jag ensam, sårad och ekonomin den är skral

Står ensam med nyupptäckt fukt i mitt hus,
stora ytor inne och ute som ska skötas
I hjärnan är det ständigt ett brus
och nu gör jag allt för att slippa mötas

Men jag har fyra fantastiska barn som är en gudagåva,
ett jobb som jag trivs med varje dag,
en underbar liten hund och jag kan numera oftast sova
Jag har vänner, tak över huvudet och liggunderlag

och jag känner någon sorts frid i hjärtat som jag ej kan förstå
och mitt i all min egen sorg får jag betyda något för andra
får små bönesvar då och då
även om jag inte kan låta bli att klandra

min Gud att jag ej fått svar på den största bönen
men jag hoppas att jag någon gång kan se över krönen

Så nästa gång när någon frågar om allt är bra
då ska jag svara med ett ärligt ”NEJ,
allt är inte bra men det finns vissa saker som är som de ska”
och jag ska plocka en stor bukett av förgätmigej och timotej

Jag läser att det gräset har egenskaper såsom uthållighet och styrka,
och förgätmigej kan användas på blåmärken och blödande sår
– jag ska sätta en bukett i min kyrka
och be om att tro, hopp och kärlek består




Bunden vers (Sonett) av Terapipoeten
Läst 373 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-06-20 14:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Terapipoeten
Terapipoeten