Det var någon nyss som sa mig
allt som lever är förgängligt
alla rosor som du gav mig
de blev bara hö och stoft.
Men jag log och ville svara
jag har minnen, underbara,
det du gav mig finns beständigt.

Så när kvällen sakta mörknar
och den tystnar, fågelsången,
om jag blundar kan jag höra
dina steg på trädgårdsgången
och i vinden under träden
känns så tydligt rosors doft.