I sjunde eller kanske åttonde klass
fick vi en ny svensklärare,
Maj-Lenah Lindkvist,
hon kunde trolla med orden
och med oss struliga tonåringar.
Nu skall vi ha tio i topp, sa hon en lördag
( detta var 1960-tal vi gick i skolan på lördagar ).
Hurra ropade vi och tänkte Tommy Steele och Cliff Richard.
Nej nej, sa fröken och log, vi skall läsa dikter.

Dikter! Är tanten inte riktigt klok?

Men så blev det, vi läste dikter,
och älskade det.
Vi fick turas om att läsa högt inför klassen.
Vi röstade på fredagseftermiddagen
och fick veta resultatet på lördagen,
det var alltid spännande.
Mest spännande var hur vi röstade,
ibland testade Maj-Lenah något modernt,
men de hade inte chans mot Fröding, Boye eller Ferlin
och Pär Lagerkvist gick också bra.
Hjalmar Gullberg var favoriten
'Han kom som en vind' låg åtta veckor på tio i topp!
Romantiskt skulle det vara,
hjärta och smärta slog bäst.
Eller kanske tragiken,
'Död amazon' fick våra känslor att svämma över.

Det var nog fler än jag som fick kärleken till poesin.
Mig har den följt hela livet.
Tack kära fröken Lindkvist för gåvan!