Jag vaknade i förgryningen vaggades stilla av musiken, okänd tills sömnens molluskliknande klumpar flutit samman till toner som identifierades av mitt medvetande som skrivna av Mahler. Radion hade stått på och spred sin musikbakgrund över mitt sömnmedvetande.
Jag var var nyvaken åter tillbaka i den suggestiva havsmiljö som musiken förmedlade. Den bilda ett hav med stilla vågor över en finkammad sandbotten, med vattnet sköljande över våra fötter när vi gick i strandkanten hand i hand. Vi gick på musselstranden, den där plattfiskarna hade sin barnkammare. Stannade upp och kysstes inte passionerat men eftertänksamt. Liksom för att känna efter om det kunde ge några bevarande minnen.
Du skrattade plötsligt och lyckan flöt liksom pärlor i luften. De små Skäddorna hade kittlat dina fotval i desperata försök att befria sig ur sandens gömställen.
Du viskade hemligt i mitt öra hur det kändes likt min kärlekspenetrering. Då när jag nosat med min lem inne i din grotta.
Musselsanden vit ren, mald till minnen kunde den bevaras som ett minne. En tesked stort i botten på ett väl rengjort konservglas. Tillslutet står det i mitt fönster och visar mig minnet av sommaren.

© Bosse 5 juli 2016.