Sommaren har hittat hem
lagt sig som en trygg tyngd
i hennes mage och därifrån
kan hon luta sig åt det håll hon vill
Hon ler åt ingenting
och varje dag är den första
Hon sprider sin hud över gräset
tills den får färg och doft
och hon kan resa sig igen
pånyttfödd som
ett skrattande barn