Ett skrattande duggregn

surt och svart

träffar min fårade panna

Jag förnimmer en skärva elektricitet

och bjuder upp till dans

Jag för, med fru Neutron som partner

Vi smälter ihop och försvinner,

upplösta i varandra,

när smällen vi inte uppfattar väcker oss till tystnad