- Spelet är över Popka!

Carleman drog sitt tjänstevapen,

men träffades brutalt av

en karatespark.

Han ryggade baklänges,

välte salongsbordet,

skvattramvasen rann ut

med sitt bedrägliga innehåll,

blodet rann från Carlemans näsa.


På en sekund

kastade sig Popka över balkongräcket

hasade snabbt ner

längs trädets stam och grenar

rusade blodigt desperat mot parkeringen.

Han slet upp bildörren,

gasade med motorn

ursinnigt dånande i sommarnatten.


- Satans jävlar! Popka skrek polska eder,

när Carlemans "kavalleri"

steg ur sina fordon

som blockerade utfarten.



Carleman hasade sig nedför

trapporna i den sjaskiga huslängan

till döden trött,

men oändligt tacksam

för att Sölvesson på banken

upptäckt fuffens nere i bankfacket

och mobilfotat gynnarna,

samt larmat polisen.


_ _ _ _


- Brott lönar sig aldrig!

Hon hade sagt så, med överlägsen ton,

hon nämndemannen med lila tånaglar

i de rosa sommarsandalerna.


/Ojo, tänkte Carleman,

det finns dom som aldrig nitas.

Inte medans dom lever.