I torsdags förra veckan kronprinsessan Victoria år, 39 år. Detta firades som vanligt på Solliden på Öland.
Det som händer vid dessa kungliga tillställningar är att både public service och nästan varenda nyhetstidning förlorar all vett och sans vilket leder till sjukligt partisk och icke granskande artiklar och oerhört genomusel journalistik,

Men det värsta med detta är att flera tusen vuxna tar med sig sina barn för att se spektaklet och hylla överheten.. Vuxna och små barn som samlats för att titta på en annan person, inte för att de gjort någon bedrift, utan enbart för att denne fyller år.
Det barnen som ser på får lära sig är att Victoria med familj är lite speciell och lite mer värd än andra, då de får vallfärda för att se på henne.
Victorias och hennes syskons barn får också lära sig att det är något speciellt med henne, att alla dessa kommit för att se henne och hennes familj enbart för att det i ett förlegat statsskick spelar stor roll vilka dina föräldrar är.
Kommer Victoria och hennes familj att besöka alla dessa barn och vuxna på deras födelsedagar? Givetvis inte. För det är skillnad på folk och folk. Och det är inte prestation, idéer, eller dåd som skiljer oss utan det är vilka som är våran föräldrar.

Detta låtsas Sverige är ok, de lär barnen som ser på att det är ok.
"Titta på prinsessorna och prinsarna. Det kommer du aldrig bli. Så beundra dem".
Vi låtsas att det är ok att de kungliga barnen får höra "Ni är lite mer värda än de där barnen."

Många ser kungahuset som kändisar och då de själva är så sjukligt förtjusta i kändisskap så diggar de även kungahuset.
Om jag personligen ska gilla en kändis ska de ha gjort något för att förtjäna min beundran, t ex genom politiskt arbete eller skicklighet inom estetiska ämnen (som t ex musik, teater eller film) och det kan man inte säga om de i familjen Bernadotte. Det räcker inte bara med att vara född med arvsprivilegier. Av samma anledning har jag inte ett skit övers för "kändisar" med efternamn som t ex Kardashian eller Hilton.

Fartdårar som krockar bilar, kaffeflickor, en prinsessa som vägrar bo i landet som försörjer henne, en drottning som försöker förneka och dölja att hennes far var nazist, en ingift prins som fick gå före i kön till studier som han hade för låga betyg för att egentligen få gå, en annan ingift prins som är en riskkapitalist, samt en kung som berömmer och ger medaljer till diktatorer som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Mmm,mycket att vara stolt över

Jag blir djupt bedrövad över att så många i Sverige applåderar spektakel av det här slaget (eller rycker på axlarna, vilket ju också bidrar till att symboler för ojämlikhet och ytlighetskultur legitimeras) då det enda kungahus har symboliserat genom tiderna är förtryck, orättvisa och klassamhälle.
"Magin", traditionen och historien består av översitteri och appellerar endast till bakåtsträvande sagoboksfetischister.