En så kallad familj,det var det vi var. Mjölken är redan spilld,jag ska trots det försöka att vara glad,
En gång var vi fyra, vi köpte presenter; både omtänksamma och dyra. Men något hände med oss allihop, vi blev nonchalanta och tillsammans hatade vi oss in i en miljonprograms port. Inga pengar, inga jobb. Jag sålde slängar, mamma försökte nog länge bara bli förstådd. Inte lätt när det ligger i släkten, hade man suttit i samma båt så hade man nog bett någon släckt en.
Våra egon svällde som jäst i en ugn, bara några piller eller en grogg så blir han säkert lugn.
Bara ett tag till, sen är jag klar... sen kan jag gå ifrån min äckliga syster, mor och far..
Pappa blev nykter och helt plötsligt kär igen. Tydligen för bra för mamma, jag ger det 2 dar innan hon sitter med rakbladet där igen.


Människan med samma föräldrar som jag
Så kallade systern som är 60 mil bort, om hon bara visste att hon inte betyder nåt.i alla fall inte för mig, denna överlägsna "fina" tjej, som inte kan acceptera ett nej, gör ständigt bagateller till en stor grej. Jag har blivit rasande, inte bra OKEJ, sagt att jag vill döda dig. Fel, men du var ju min stora tjej. Min syrra mitt syskon.. tror fan aldrig du ringt, telefonen den är det tyst om. Dom säger att blod är tjockare än vatten, men det är mina vänner som ringer när det blir mörkt och det närmar sig natten.
Vi är ingen familj , vi är fyra spridda individer. Fyra egoister som långsamt och tyst lider. Alla går åt var sitt håll, ensamma; helt utan koll