Från ingenstans ser jag hur en skugga skymmer mina slutna ögon.
Han sitter upp.
En hand sträcker sig efter livet förbjudna frukt. Äpplet berövas dess hem, en enkel plastpåse.
Ty det är i de enkla sakerna vi finner glädje.
Klistermärket rivs bort i tortyr.

klistermärket som en gång varit en del av ett liv ligger nu i handen på berövaren.


Någonstans i tankarna om ondska, tortyr och avsky hör jag:
Tack min vän, för att du finns när jag som mest behöver dig.

Nu är äpplet i magen och klistermärket i pannan.