Jag var inte i stånd att besöka det förflutna.
Eller ens tänka på det.
Kapabel var jag, till viss del.
Hade gjort det vid tillfälle förut i alla fall.

Jag var ju knappt ens förmögen att befinna mig där jag var, då.
Kunde knappt skilja på något av det som hände och skedde runt om och i min kropp.
Till och med de basala instinkterna var ofungerande eller kanske mer förlamade, satta ur spel.

Jag var där då, där jag knappt befann mig, utan några som helst koncept att alls ordna bland uppkomna och inkomna impulser och stimuli.

Helt utesluten. Helt innesluten.