Det osagda lyser alltid igenom.
Klart det måste vara så. Vad skulle det sagda annars bilda relief mot.
Det kanske inte uppfattas, märks eller bara tas förgivet. Men det är mot det som det sagda kan få något innehåll.
Fritt svävande ord kan inte existera.

Om det inte sägs någonting. Eller sägs för mycket.
Lyser det osagda oändligt mycket respektive inget alls då?
Eller hur funkar det?
Och om ingen lyssnar eller hör på, sägs det något alls?

Ja, sånt här sa jag tyst för mig själv medan det osagda lyste upp stigen framför mig ledandes uppför vulkanens sluttning.