Med plåtförsedda händer, hårda nävar,

jag masturberar vilt, så kroniskt sjuk.

Är utom mina sinnens fulla bruk.

Orgasmens ljuva ton jag eftersträvar.

Men oron kommer svepande, jag bävar,

och täcks av frustrationens onda duk.

Jag sitter tyst och mollstämd ner på huk.

Då plötsligt ljuset lyser, och jag svävar.

Jag tänker tankar som vår Gud förbjuder.

Tar upp min kniv och ler med dold sarkasm.

Mitt blod det börjar bubbla, snart det sjuder.

Jag gör mitt dåd med stor entusiasm.

Primalskriket - allt tystnar - när det ljuder,

för döden är den skönaste orgasm.