Förruttnade bedårande madam,

jag låter handen smeka krinolinen.

Jag är den sanna ädla libertinen;

fri från skuld, moralpanik och skam.

Så givmilt vackert frånstötande huld

besegras dina hämningar av charmen

som sväller ut när jag så för in armen:

och, som ett barn, förtär ditt bruna guld.

Du är min diamant och wettexduk,

jag älskar att få hata dig min sköna:

att ömsom lipa, ömsom le och stöna,

när ett av dina hål gör mig så mjuk.