Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En text jag skrev i skolan, vi fick ett ordspråk och skulle skriva.


Döm inte hunden efter håret

Jag säger bara, ”döm inte hunden efter håret”, du kan inte lita på någon, bara för att han är snygg, gå inte på sådant, jag bara säger det. Vissa är idioter, jag vet. ”Han såg så snäll ut”, visst, men inte inuti. Det stod inte att han skulle vara en idiot på utsidan, det stod inte att han skulle tvinga mig till att ha sex med honom, sådant får man lista ut själv. Just ja, du vet inte vad jag pratar om än, jag glömde bort att jag inte berättat hela historien för dig än.


Det började med att jag och Lina var på den där festen för 3 veckor sen. Det var massa roligt folk där, kände de flesta, men Thomas hade med sig några av sina kompisar från Vallentuna också. Söta killar, trodde jag. Jo, han var ju söt och han är söt, bortsett från insidan. Ja, jag råkade hamna bredvid honom, Erik, när jag satte mig i soffan. Jag började prata med honom, Lina gick till baksidan och pratade med några andra. Jag tänkte ju inte, jag såg ju bara utsidan. Vi satt och pratade, länge, han bjöd mig på dricka. Jag började nog bli lite intresserad av honom redan då. Han beundrade mina ögon, han sa att det var snyggt med gröna ögon.

Att jag aldrig såg, att jag aldrig märkte att det enda han ville ha var sex, att han inte alls var intresserad av mig. Jag är så blind ibland. Jag ska aldrig igen bli kär, aldrig.

Han var hur gullig som helst, vi umgicks hela kvällen, tills festen var slut och alla skulle gå hem. När han skulle med tåget och jag skulle ned mot centrum, kramade han mig och frågade efter mitt nummer. Han fick det och jag fick hans. Sen ringde Lina och frågade vart jag var, hon var fortfarande kvar, så jag gick tillbaka en bit och mötte henne. Sen följde hon med mig hem och sov hos mig. Jag berättade allt om Erik, och hon satt bara och lyssnade, hon var så avundsjuk.

Varför såg jag inte? Ja, jag är verkligen blind. Han ville ha min kropp inte mig och inte min kärlek.

Det dröjde två dagar innan han hörde av sig, han ville att jag skulle komma till Täbycentrum efter skolan, han ville fika med mig. Lina tyckte absolut att jag skulle göra det, vilket jag också gjorde, jag gick och fikade med honom. Där blev jag kär i honom. Vi hade det mysigt, efter vi hade fikat gick vi runt lite i Täbycentrum och han tog min hand, han höll i den ända tills vi skildes, det liksom bubblade i hela kroppen. Allt var så bra, allt var så härligt.

Att jag inte såg då heller. Han ville fika med mig för att han skulle kunna komma närmare mig, så att han snart skulle kunna bjuda hem mig, så att han skulle kunna få sex.

På fredagen den veckan tyckte han att jag skulle komma hem till honom och kolla på film, ”Visst”, tänkte jag. Klart jag ville hem till honom, jag ville ju komma närmare honom. Då tror jag det var vi blev tillsammans, den kvällen. Jag berättade för Lina och hon var hur glad som helst för att jag skulle hem till honom och vara ensam. Och jag gick längtade efter honom hela dagen i skolan, tror inte att jag hängde med på en enda lektion, jag satt konstant och tänkte på Erik, på hur söt han var och hur underbart pojkvän han skulle bli, ty då var vi inte riktigt tillsammans än.

Varför förstod jag inte? Det där var min sista chans att undvika hans våldtäckt på mig, min allra sista chans. Jag kunde han ha sluppit allt om jag bara hade sett. Dessutom var Lina lika blind som jag.

Sen kom kvällen och han mötte mig vid Täbycentrum och vi tog tåget tillsammans hem till honom. Jag trodde att jag var världens lyckligaste den kvällen. Dock hade jag helt fel, jag skulle må så dåligt och få minnen för livet jag aldrig skulle glömma. Jag mådde så bra. Vi valde en film, en sådan där romantisk film, han höll om mig hela filmen. Vi satt där och hade så bra, det kändes verkligen som om han älskade mig, för han till och med kysste mig på munnen. Jag var så lycklig, jag vände mig mot honom och sa att jag älskade honom.

Där kunde allt också ha gått bra, om jag hade bestämt mig för att gå hem efter filmen, men nejdå. Jag stannade kvar hos honom som jag trodde älskade mig.

Nu kommer den biten som jag hatar mest av allt, vi började hångla, tyckte det var mysigt till en början. Jag hade bestämt att det inte skulle gå så långt som till sex, det ville jag inte, kände honom inte riktigt än, så jag ville vänta. Han gav mig sådana där mysiga kyssar på halsen och på magen. Han var allt en fin pojke, trodde jag som innan. Jag såg på honom att han blev allt kåtare, men jag kunde verkligen inte ana att det som hände skulle hända. Han tog på min kropp allt mer, jag stötte bort honom lite, jag tyckte att det gick för långt. Jag blev lite rädd, hjärtat bultade snabbare. Sen sa han något jag inte uppfattade. Han satte sig på mig och drog av mig tröjan. ”Vad gör han?”, tänkte jag och jag blev ännu räddare, sen sa jag åt honom att jag inte ville, dock visste han vad han ville och tänkte inte mista det så han ignorerade mig. Sen gick allt väldigt snabbt, jag minns inte riktigt hur, men han fick av sig alla sina och mina kläder snabbt utan att jag kunde streta emot, han var stark. Jag minns även mina tårar, min panik. Jag skrek, men han lyssnade inte och ingen annan var hemma hos honom. Jag var fast, jag kunde inte fly, jag kunde inget göra. Jag kände mig så hjälplös, jag kunde bara ligga där och vänta på att han fått nog. Jag trodde aldrig att han skulle kunna göra något sådant, jag trodde att en så söt kille inte ena hade sånt i tanken, men så fel jag hade.

När han var klar skickade han ut mig och jag sprang hela vägen hem till Lina och berättade allt med tårar i ögonen, sen somnade jag i hennes soffa.

Att något sådant kunde hända utan att jag kunde se. Att någon så söt? Jag säger det igen, ”Döm inte hunden efter håret”.




Prosa (Novell) av PeppoZ
Läst 368 gånger
Publicerad 2006-05-10 17:36



Bookmark and Share


    Noriega
Nä … usch … inget självupplevt hoppas jag, men det är knappast omöjligt.

”jag kunde bara ligga där och vänta på att han fått nog” – den meningen är bara så … äcklig.

Min pedantiska sida påpekar att det heter "Döm inte hunden efter håren", men det är ganska ovidkommande ;)

Vad tyckte läraren?
2006-05-13
  > Nästa text
< Föregående

PeppoZ
PeppoZ