Tag det svåra lägg det under
Bordets vita linneduken
Struken slät med händer båda
Blicken bortvänd åt det hållet
Ingen kommer eller lämnar
Minns nog bäst det långa talet
Om att välja ett av barnen
Låt det andra lämna bordet
Denna måltid är för ögat
Maten sträv och dov mot tungan
Tungan summit där i gommen
Lätet formulerades i strupen
Skåra luften vingslag hördes
Orden kom så som han tänkte
Tanken gick då före talet
Före tanken fanns en form av
Aningen som förde tanken
Brustna grenar skrapar barken
Sån var rösten svår att lyssna
Om att livet styckats sönder
Tiden räcker aldrig bakåt
Inget slut har detta talet
Gick då bara ifrån bordet
Gästerna som tog det under