...


Om du frågade mig sanningen skulle det genast börja blåsa i trädtopparna
stilla vakna en
storm

Vinden piska till regnbågen lättade
allt

Skyfall

Livet startar på nytt ovanför the milky way invävd, ihågkommen och dansant utan fason, vett eller sans

Som jag längtar efter dina buktande tinningar och spinkiga ben, utstående fötter och propeller öron, den där bekymmers randen alltid på en ny plats, vandrande

Hur du bryter alla ord på ditt eget sätt

Hur du är allt som ingen annan

Som den där enhörningen på skrivbordet, tar tiden på största allvar och andas inte förrän du vet svaret, krumbuktiga lilla tigeröga
tänkande i en bana långt från
jorden

Sen ska det bara vara

Och jag som blir en glasstrut i din famn

Vimmelkantig


....