Lugnet kommer aldrig ensamt
Känslan av att samlas och äta gott
med sina gamla vänner
att man under åren samlat på
sig så många vänner känns
väldigt skönt
man känner ett positivt lugn

Men häromdagen var jag på ett
sådant möte
men med några fler deltagare
fy så de tjattrade och överröstade
varann
Det kändes som en hord av hästar
gallopperade runt i min hjärna
Den stackars trubaduren
försökte göra sig hörd
Av det lilla jag hörde
var han en duktig sådan
Han hade högtalaranläggning
ändå nådde hans ljuva stämma
inte fram till mig
Alla skrek och gormade
under hans sång och spel.

Jag hade lust att vråla
HÅLL KÄFTEN
ÄR NI DUMMA ELLER?
men snälla jag sa ingenting
så jag var ju också dum
på mitt sätt

Visst var de oförskämda?