Det borde ha skrivits mängder
av poesi om vänner
Sådana där riktiga och inte bara några människor man känner

Som på allvar vågar fråga
hur man mår
Som orkar vara kvar
även när situationen är outhärdligt svår
Som delar varje suck och varje tår

Som också vågar
och vill blotta sin egen svaghet
och inte är rädda för att berätta
hur de själva har det

Äkta vänner är som balsam för ihoptrasslat hår
Som plåster på blödande sår
Som honungen i mitt te
Mitt i gråten får dom dig att le

Jag vill också vara en sådan vän
som inte ger upp utan kommer igen