Jag såg en flicka sitta vid fontänen
hon höll ett mynt hårt i sin hand så
log hon åt statyn, den gav henne ro
en liten flicka känner, ser allt självt.

För som burits haft med sig myntet
som aldrig setts kastat, önskningen
som ser framtiden sparats i djupet
när hon förstod, där rakt mot mig.

Behöva denna bara överleva allt
men ingenting av vad som fanns
kunde gett ett svar och förståelse
det skulle aldrig bli bra, bara värre.

(Så stilla det är kompakt mörker rädsla)

-Ni kommer aldrig åt mig, jag är inte här!

Och myntet glänste till i vattnet föll den ner.

"Vi finns i frid, fångar upp dig när dagen blir din"


-Dom hatar mig, för mina fel och brister är de fångna.

Flickan tittade upp mot statyn för sista gången. - Ja däri.


(Texten om flickan i bergsgrottan är här för att skyddas)

Kommer hon att klara sig?