En dikt skriven till en skrivarkurs. Kommer nog inte att använda den i kursen. Ursprungligen är den menad att imitera Göran Greiders dikt "Rudolf Meider är död", förutom de första meningarna kan jag inte påstå att den gör det.
Mormor är död
Mormor är död
Får beskedet att Mormor är död.
Det var det första jag fick höra den morgonen
det sista jag hade hört på kvällen
Det förstod jag inte då
Varken morgon eller kväll
Vi hade alla träffats den dagen.
Alla barn kom separat på besök
Inte för att säga hejdå,
endast för att säga hej.
Ingen vet vem som var först
Alla vet vem som var sist
Mor räddade ingen den kvällen,
förutom mig
Inget och Ingen kunde rädda Mormor,
den kvällen.
Döden kom snabbt till Margareta
Jag tror inte hon märke av det besöket
Hon märkte alla andra besökare den dagen
Vi betydde mycket för henne
Jag frågade henne aldrig vad döden betydde för henne
Kanske därför jag inte tror hon märkte den,
när hon föll till golvet
Jag var vaken när hon somnade in för sista gången
Den vetskapen är osäker
Den vetskapen räddade mor mig ifrån.
Barnen var ledsna
Morfar var chockad
Jag vet inte vad Mamma kände
De där första dagarna
En bra mormor
En dålig mor
En duktig alkoholist
Vi begravde henne i morgonrock och pyjamas
Det verkade mer passande
Jag grät på begravningen
För första gången
Men inte för första gången
Jag minns inte hennes röst
Jag minns hennes skratt