ett faktum som vändes uppochner
för länge sedan
målas nu i svart och vitt
saknaderna svider i ögonen och
jag
kvävs i mina egna andetag

vi trillar baklänges flera mil
och fumlar efter något konkret
att greppa
något som inte redan
fallit

jag når inte upp till mina egna stapplande
försök att klara av vardagen
jag
vrider mig i ångestsvettiga lakan
knyter händerna hårt hårt hårt
redo att slåss om det behövs

vi ser på varandra
och
jag vill så gärna att du ska se
vad jag tänker
att du ska fråga om vad jag verkligen vill
men det blir såklart bara gråa samtal
som det brukar

meningslösa ord flyger ur min mun
påklistrade leenden avslöjas och
en inre gnagande smärta växer sig större
blir för stor
jag
faller
jag faller
jag faller jag
faller

-

(tänker att
det vore fint om du kunde fånga mig)