.
-

jag somnar aldrig men vaknar varje morgon
sekunder mullrar förbi med svarta vingslag
morgondagar blir till gårdagar
och jag trånar efter evigheternas slut
vill inget annat

än att upphöra


obetydliga inandningar håller mig vid liv
jag skälver i feberfrossa
och
sliter ut mitt andfådda hjärta med nyslipad iver
gnager sönder det och låter blodet rinna längs mungipan
livet brukade pulsera där innan

jag håller kudden för munnen för att hindra alla skrik som aldrig kommer
de tjuter där inne
bultar ilsket i min bröstkorg
jag
fumlar,
fumlar alltid efter något
att hänga upp min existens på

-

du plågar mig med din blotta närvaro
men jag tvingar mig själv att vara nära dig ändå
låter mig ständigt styckas av din fulländning
och tvekar inte att
obarmhärtigt
låta mig sparkas på

du misshandlar mig
med spetsad perfektionism i alla skrymslen
och jag
iakttar allt som genom ett smutsigt bussfönster
väntar på att något ska hända -

något
som inte
får mig att vilja
upphöra

-
. .