I Botetifloden badar flodhästar.

20 mil öster därifrån hör zebrorna flodens rop.

Baobaträdet har aldrig fel. 

De dricker sig otörstiga i det sista vattenhålet, det smakar salt. Vandrar.

Genom labyrinter av taggar. Sida vid sida.

Gnuerna är alltid med.

Leder hon dem fel finns bara den vita öknen. Kvar.

- De låter som hundar.

Doften av vatten och lejon. Elefanterna är redan där.

Törsten och stängslet. Deras hovar  mot marken.

Solen bränner marken död.

Svart och vitt som skydd när lejonen slår till. Cirklar

gamar ovanför.

Andra dör insnärjda, tomma ögon mot himlen.

Alldeles nära.

Där vattnet smakar gudomligt. 

De kommer från Okavangodeltat för att

minnas vägen dit igen.

För evigt tillsammans

är alltid ett hem.