När jag tänker tillbaks så inser jag att hon var en aning grotesk. en skön negeress. fult ansikte, små bröst och konstig blick...
men hon rörde sig bra, mycket bra. satte sig på huk och fixade med sin kjol och med sin grill... alla hennes brister vägdes upp av röven..
hela hennes varelse var en flytande röv som flöt ut över gräsmattan och blandade sig med solskenet och om jag blivit solbränd så är det hennes röv som ligger o bränner på mina armar. jag blandar hennes vänners ariska skallar och den feta tjejens bröst med hennes röv..men jag slutar inte där..jag lägger till en glad melodi och sätter henne i en svartvit filmsituation med en fet cigg i sin lilla trut. hon står framför sin lilla bil. stråkarna skriker. det hela är väldigt dramatiskt. en klassisk film. alla gråter, skriker, skakar, svettas och stönar.. inte jag.
jag tittar på hennes röv. texterna rullar förbi, du är en stjärna nu min lilla rövkvinna. kom hit med den. jag ska dricka öl på den och skulptera lite. din röv är mycket viktig för framtiden älskling, mycket viktig...
jag ska sälla ut den på stortorget och den ska peka österut... jag ska hålla en liten studiecirkel där vi diskuterar formen.. jag trycker in en liten specialslang i rövhålet som spelar Monk rakt in i dina tarmar...