Påfunnen dårskaps intermezzo
Se igenom skalpellens blad och finn att den vassaste
sidan är så skarp men att det kommer en slöhet igenom
det som är att det växer ett strå förbi alla dessa sjöar
som har den blåaste nyansen och ser det som är att
vara enkom en sida av ingenting
För ingenting är så vitt som den lilla blomman som
växer förbi alla dessa blommor som har det som
ingen annat är och det är och finns en del av allt
i det som försvann bortom det så av färgring stort
som är en luden del av alla dessa stjälkar
Om det var och blev en del av alla dessa få och så
av mångfald komna molnbestänkta färger som är
och blev en del av allting i den fagra och så sköna
tillblivelsen av ett enda sant sagt ord som bestrider
allting som är att var finna alla dem som fes
Tro inte att det kommer att finnas det som är och
som finns i den gropen som är grävd av tretton män
som har varsin spade i handen men den största av
dem har ingen spade utan en grep som han svär över
och finner sig åsidosatt av alla dessa typer
Har då det förevigats en bild av detta så kommer inget
att bli så färggrant som den svartvita bilden som är
som en skönhetsupplevelse i det sanna och så av det
finaste brevet som är skrivet av en kvinna eller varför
inte ett barn som just lärt sig skrivandets konst
På det som sedan kommer är att inget visslar i den
stora oljetunnan som bär på fläckar av åldersstigna
och så av skröpenhet att inget finns att åse i den stora
och så av bredd linjär bild som vetter mot det hållet
som bär på alla dessa skepnader som är invirat i vitt
Men om det slutligen skulle brinna i ett kloster så skulle
allt förtvina till den minsta molekyl och det skulle då
ske en sådan eldkastande kula som kom vinande över
det största bergstopp som en människa någonsin har
skådat igenom och sett att livet är förnybart