Först såg du inget sedan såg du molnet som for
förbi i ett enda susande som väckte alla farhågor
till en plats bortom all knutar som husen rad om
rad stod i och vajade för vinden som för att ingen
skall se sig om så står trädet bredvid

Sedan försvinner det enda som är varför se och inte
höra när som det viner förbi den stora eken som i
så många år har stått där och gett skugga när du har
vänt dig om och sett att skuggan endast är din inre
bild av alla dem stora granarna

Hörsam är detta att veta och inte förstå det enda som
växer när gräset så sakta kittlar dina vader som är och
blir så brunbrända i sommarens hetta men ack vad nu
dem flagnar och får ge sig av till den förbannade hösten
men vad nu hösten med alla sina färger så grant så

Gångbar är det när det sker en omvälvande händelse
att ingen vet att det kommer och går det som mot
förmodan skall ge vika en gång när som skuggan faller
förbi alla som är dem som vet att den stora och feta
mannen har en liten strimma av hopp i sitt seende

Förbi går alla skolbarn med sina väskor så lojt hängande
på axeln men den som har det som ingen vet är att den
finaste av dem ser sig om och vet att den feta mannen
är så snäll så och vill alla så väl när han studsar mellan
vattenpölarna

Klart är det den dagen då allting sveper in i dimman som
är ogenomtränglig att inget finger ser det som är där
det växer en liten enbuske som har små droppar av
det stilla regnet som kommer efter att det finns och
är en svepande sky som bedarrar i den forsens fors

Mötet som sedan sker är att ingen vet det som är så
grant att skrattet stannar till i den stilla mungipan som
är den kvinnan som har sett och förstått att alla som
kommer förbi nu skall se sig om efter det gröna äpplet
som är så grant att ingen beskådat något liknande

Hörsam se det som är hört i den gata i den byn som har
flera boende men ingen som den feta mannen som
slutligen ser sig om efter den kvinnan som har och det
säger jag en del av det finaste som finns och det är att
skrivandet är hennes största glädjeämne