Se att det imperialistiska samhället genomsyras
av två individer en som är rak och en som
inget vet så för att se igenom allting så måste
det till och det säger jag nu en människa som är
intervallisk och med det menar jag att hon eller
han kan ta det som ingen annan kan ta och det
är allt skit som slängs hit och dit och kan med
det mena att det finns en del av alla i allt men
den värsta som finns är despoten som tror sig
veta allt om allting i det erforderliga vetandet
men ack vad han bedrog sig det finns en genväg
och det är mellan tvenne vägar som det går en
snirkelgång som är så smal så att ingen egentligen
har sett den för den finns egentligen inte alls
förutom fotspåren som är lämnade en våt och
regnig höstdag