När jag häller upp
En kopp kaffe
Och ytan svajar
Innan den lägger sig
Svart och blank
Ångan stiger
Så omfamnande
Så välkomnande
Så farligt varm
Och Smeker luften ovanför
Då vill jag inte förnedra svärtan
Med mjölk
Inte svalka bort ångvirvlarna

Men jag häller i mjölk
Fördunklar den mörka spegeln
Kväver ångans andetag
Och dricker mitt kaffe.