~*~

 Ohhh...

Drottning höst... 

Din gula skrud...

född i sommarens
grönskande tält

står med kung Bore
i gyllenfält brud

Du är ett smycke

i Moder Jords hår

lever flaggar lyser

i frostbettets sår


Kylig natt

månen stiger lyser

Du kammas till mognad
i korpnäbbars seans

örnen fryser


Ulvar ylar i enslig dans
Du svänger sveper Din kjol

när hannen i vintermörkret gol

Dina löv ger grogrund
till nya små liv
i vårens hägrande vision

Du sjunger ler o dansar
i skapelsens vibrerande ton


Vi följer Dig böljande älveandeväsen
över mörka stenbrottsbroresen
mot Parnassos höga vitterhetstopp

Åhhh... när Du sjunger Din frostiga ton
guldslantar singlar sakta ner mot mon

Jag ber ber ber om mer...

Hoppas Du min längtan ser...

För jag har mina cellers visshet
om dess inres Alltets  vibrerande ton
mitt  hjärta har den fasta tron


Vadar omkring i resterna
av Din fägring Din guldfäll
mot min kropp

ser

mot Din sussande himlatopp

att allt bara är en illusion en hägring

men det finns hopp hopp hopp

Ser i andom dansande fjärilar
med pudervippor kyssa Dig ömt

Jag vet Du finns någonstans i kylan
men var o när har jag i knopparna gömt


Lever skriver väntar tillber
i min djupa vintersömn

den döljer sveper mig
följer i virvlande snö

all min ömhet i min lykta
av snökorn förryckta
väntar på att smälta dö

för Din skull

Föra Dig i min isgondol
mot fjärran fägrande mål

Ditt gyllene leende av förkroppsligad sol
får mig att minnas öster tröstergök
som vid midsommarfirandet gol


Väntar på att mina tårar
ska förlossa Dina vårar

så vi tillsammans
kan dansa igen

över knoppande gärden
så lyckliga eteriska av färden

Vi får vingar av solljus o värme
 svävar mot babygrönskan närmre
i varje knopp bor nyväckta livets späda
mjuka tyll

Ohhh... smek mina pastellvingars
trollsländeglans 


Under barken vilar Du o Jag
i vinterns söta savsarkofag

tätt tätt tillsammans i drömmar
om att åter bli knopp i Din gungande topp

Vi åker barkbåt på Ditt inres hjärtas
bultande aortaströmmar

för att strax kasta oss ut i smältande
bäckars virvlande lopp
en hissnande evig resa utan stopp


Under vattenfallets skimrande Tiara
med tidvattnets oceanvåg
vi stilla vill fara

Till sällheten den underbara
Du ljuva snälla rara

Du min värme nu 
mitt allt

men också när det
svider kallt

av bitterljuvt
midvintersalt

min Drottning

min sköna

min sol...

      *

      *

      *





© Bo Himmelsbåge