Allt pekade åt det hållet.

Det stora, det hela, riktade all sin kraft på att få mig åt det hållet.
Det gav dock mindre liv än det tog.
Jag stod där i mitt men kunde inte ta in någonting.
Det mesta var egentligen bara dimridåer, självskapta vilseledanden.
Så jag begav mig.
Ja inte ditåt.

Utan helt fel och helt rätt.