Som en underbar sång
som jag sjöng en gång.
Med mening och skratt
då när livet var glatt.
Nu försöker jag förstå
minnas det som hände då.
Tonerna har gått från dur till moll
dagar bara går-har ingen koll.
Min själ behöver vila och läka ett tag
mellan tårar kan jag ändå ibland vara glad.
Jag tröstar mig med att sången innehöll en skatt
den ska jag vårda-både dag som natt.
Det måste få ta tid-det är inte över på länge än
men är tacksam jag kan skriva och har mången tröstande vän.