När man är barn är det föräldrarna som styr. Föräldrarna som själva lär sig på vägen undervisar samtidigt sina barn och förbereder dem för den dagen de själva ska sätta sig och köra sitt livsrace. De har, i sin tur med sig resan med sina föräldrar i bagaget och utifrån det en uppfattning om hur en bra instruktör borde vara för att deras barn ska lära sig köra. En del är noga med att inte upprepa misstagen som deras föräldrar gjorde. Andra använder, medvetet eller omedvetet samma körstil. I vilket fall har det man lär sig av föräldrarna stor betydelse för hur man hanterar sin egen resa.

Föräldrarna kan till exempel ha varit för upptagna med sin egen körning så det barnet lär sig är att man inte kan lita på någon utan bör göra allting själv. Eller så har de stått och vakat över sitt barn hela tiden så att barnet sen inte klarar sig själv alls. Om man haft tur hade man föräldrar som varit med och styrt lektionerna precis så mycket som behövdes för att man ska lära sig att köra själv men också be någon om hjälp när man kör vilse. För det gör man, förr eller senare. Men oavsett hur bra eller dåliga instruktörerna har varit är det upp till en själv att se till att man blir en bra förare och gör sin resa så trevlig som möjligt.

Så vem håller i ratten när du tar dig fram genom livet? Sitter nån i baksätet och skriker åt dig att du ska köra till vänster? Eller har du nån som sitter bredvid dig och inte ens märker när du kör rakt in i ett träd?