Världen låg i skugga
Beskenad endast av en forn nyans
Jag marscherade taktfast längs de upptrampade stråten
Grå och reflexlös

Nådde aldrig dit bort, där det sades glimra
Bortanför skuggans kant
Där andra stigar kanske fanns, där jag kunde bli upplyst
Eller till och med få lysa upp själv en stund

Såg inte att skuggan var min
Skuggan var jag
Det var jag som dolde världen
Dolde världen för mig

Jag stod ju med ryggen mot