onsdag förmiddag.
hon som är vackrare
än alla sina sånger
går brevid mig
vi skrattar åt regnet
den blöta asfalten

framför oss vinglar
gamla Jimmy Nash
som aldrig nånsin
setts nykter

\"who let the dogs out?\"
sjunger han
och ramlar baklänges

lukten av skorsten,
bränd torv
sticker i min näsa
min mun är en askkopp,
en uppkräkt middag
och jag längtar efter
sötman mot mina läppar
värmen i min mage
kanske ännu en kväll
i dimma

någonstans börjar
en kyrkklocka slå
och luften fylls
av fromhet
gud kallar på sina barn

men inte på mig
för det är inte
min gud
och jag
hör inte hit

inte jag
inte Jimmy Nash