Han stod
och stirrade
på en spacklad docka
dess stela mimik
på blekan kind
på galenskaper rik
med tankar
så förvirrade
att han glömde
ställa om sin klocka
bortblåst i glömskans vind
och vik

den vred och vände sig
pekade
och sträckte
åt alla håll
tvekade
läckte ångest
som ett såll
väckte upp
urtidens gamla troll
men bestämde sig
för att bakåt var bäst

snabba kast
hans nu
blev genast
redan sen
och sedan
hans fru
var bara vän
på fredan
månen stod
i nedan
flod var ebb
och ebb
var flod
god var ond
och ond var god
bak var fram
och fram
var bak
tak var golv
och golv var tak

tiden krympte
rymde
kröp baklänges
nöp och trängdes
för att bekräfta
att den bara var
en vilsen
framlängeskräfta
in i sin grotta
för att lotta
och vinna
ilsken
se vinsten försvinna
gå upp i rök
mitt i ett
baklängestidsförsök
med musen
och grisen
nuet är tusen
år framåt i tiden
klockan
fastfrusen
i inlandsisen
har äntligen
funnit friden

Han stod
och stirrade
på en spacklad docka
utan tid
utan liv
utan klocka