Hur kan vi glömma husen
som växer oss över huvudet
fyllda med avsmak och blåmärken
där vi själva växte oss små? 

Med dina labyrinter gömda invändigt
och händernas återvändsgränder
kan vi driva fram gemensamma spöken
- från subjekt till objekt. 

Vår far var en dragen pistol
(triggare kan alla vara,
för en otrygg barnaskara)
med mynningen mot tinningen, 

med cykelavstånd till Systembolaget
och cirkulerande silverrom.
Vi kan prata om det ömsesidiga:
tapeterna och garderoberna. 

Det ligger nedgrävt bredvid järnvägen,
mellan veta och sömn,
som leder till ingenstans och alltid.