Fyra vinterdäck var efterskickade.  Av fyra kom det tre. Det fjärde var skickat till ICA Märtas i Leksand. Jag bor inte i Leksand. Stor mailkonservation utbröt med leverantören. Som förstås skyllde på PostNord, fast de var likadana kålsupare.

Efter fyra dagar ringde det på dörren. Jag låg i badet. Då är man naken. Klev droppande upp ur badkaret. Smög fram till fönstret. Utanför stod en man från PostNord. Med ett däck, förmodligen det från Leksand,  i famnen. Utan att ha aviserat sin ankomst, vilket ska ske med SMS.

Om någon ser en gå naken hemma, kan man bli polisanmäld. Och det vill man ju inte bli. Han fick åka sin väg med däcket, den slarvpellen. PostNord i ett nötskal. Senare aviserade han snällt och kom sedan tillbaka dagen därpå. Då var jag påklädd.

Samma dag skulle några ärenden uträttas i stan. Återigen gick det inte att betala i någon parkeringsautomat. Inte SMS:a och betala heller. Inga automater accepterar pengar längre. Det kontantlösa samhället i sin prydno. De ärenden jag tänkt uträtta fick vänta.

Åkte till en stormarknad med gratis parkering för att handla mat. Tänkte att jag skulle passa på att ta ut lite pengar i en bankomat. Varje försök slutade med skriften Täckning saknas. Jag trodde att någon snott mina pengar. För jag visste att det skulle finnas pengar på kontot. Önskade att jag haft en yxa att demolera bankomaten med.

Ringer till banken. Mitt nya kort, som jag fått efter att av misstag ha kastat det gamla i en papperskorg på stan, var inte uppdaterat. Därför kunde jag inte ta ut pengar.  Nåväl, damen i luren fixade det. Så ut kom till slut pengar.

När jag kom hem skulle jag kolla mailboxen på datorn. Det gick inte. Servern var bytt. Men datorn var inte uppdaterad. Fick kontakta en hjälpreda, som via fjärrstyrning fixade saken.

Nu rök det ur öronen. Hjärnan var på kokpunkten. Vilken djävla vecka! Tingen är emot mig! Eller är det jag som är emot dem?