Jag har försökt att skriva av mig, men inte hitta orden som jag söker
Jag står här vid fönstret och följer vägen med blicken tills vägen kröker
Det här är ju inte sant, hur kan det vardagliga hindra våran lycka
Allt det där som blev hinder för oss var ju patetiskt värdsligt kan man tycka
Jag tror att jag skrivit meningslösa dikter, och brev som jag inte postat
Vissa kvällar har jag blivit stående vid bäcken och sett på när bron rostat

Då det är tyst så hör jag ekot från våra samtal
Så som tystade röster som ekar i en dal
På väggen ser jag skuggorna av vår älskog
De nätter då vi började om, då vi aldrig fick nog

Det finns så mycket varje dag som jag skulle vilja dela med dig
Det finns så mycket som du skulle förstå, för du förstår mig
Det är rätt så sällsynt, så jag har nog blivit rätt så tyst sen sist
För du var inte som alla andra, nej min vän du hade något visst
Jag vill nog tillbaka till det som var för att se om det kan bli en framtid
Rastlösheten kommer krypande med tankarna, och jag får ingen frid

Det händer att jag fortfarande hör ekandet från våra samtal
Jag minns hur varma nätterna var, i kväll känns vinden sval
På väggarna kan jag se våra kropp då vi älskar som siluetter
Jag kan till och med se ditt ansikte formas av röken från ciggarretter

Jag har slutat med socker i mitt te, i stället använder jag nu honung
Jag vet att du är en drottning, jag är lejon, zodiaktecknens konung
Ingen annan kan älska som du, än mindre fånga mitt intresse som du
Det skulle vara så skönt att se dig och kunna få prata med dig nu
Du förändrade mig och påverkade mig långt efter att det tog slut
Om du inte väntar på mig där ute i natten, varför ska jag då gå ut

I tystnaden kan jag fortfarande höra ekot från våra oändliga samtal
Och jag medger att jag ständigt begrundar och överväger mina val
På natten kan jag vakna av känslan somfanns där då vi somna nära intill
Och jag kan vakna av min egen röst, hes och skrikandes \"ja jag vill\"

Du bor på andra sidan, väster om bergen, tre timmar bort och 25 mil
Om jag stod ut med mig själv skulle jag be dig komma nu, ta din bil
Om du ringde och frågade skulle jag svara ärligt, jag vill ha dig här
Jag är inte en annan människa, bara mer säker på vem jag är
Jag är den som bara älskar dig, och som aldrig kan älska någon annan än dig
jag vet inte vad jag ska säga, men jag antar att det är en insikt i sig

Jag minns varje ord, jag kan höra ekot i tystnaden från våra samtal
När du gick ville jag bevara allt orört, därför stängde jag mitt skal
Kanske världen har förändrats, men här är allt som det var då du gick
Och då jag blundar kan jag se dina ögon, jag glömmer aldrig din blick

Jag vet inte vad det blir för väder i här i morgon, men solen ska skina över din stad
Om du ringde och sa till mig: du jag vill att du ska veta att jag somnnar och vaknar glad
Men det enda du säger är det du säger i din tystnad, mellan raderna och tomma ord
Jag önskar att du kunde komma tillbaka och inte nämna din del av vår jord
Jag har kvar ritningarna i mitt huvud, ritningarna över det liv vi aldrig byggde då
Vi skulle skapa en värld i ett globalt kaos, ett universum till för oss två

Du är borta och jag har bara kvar är ekot från våra många och långa samtal
Bilderna på dig hänger kvar för annars skulle väggen bli naken och kal
Som om jag behövde bilder för att minnas,dig då jag ser dig vart än jag går
Ditt leende, dina gnistrande ögon, dina händer, din kropp och ditt vilda hår