Omedelbart (Kontemplation)

Jag är inte vinden, jag är vinden. 

En klockklang är ingen förklaring,
bara medlet som väcker
den redan vakne.
Sitter: både nyfödd och död
bär tråden i en öppen hand.
Härifrån leder ingenstans.

 

 

 

 

 

 

 

Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 420 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2016-11-15 08:04

Skriv ut
Spara som PDF

Minkki frid 2016-12-01

objekt3 Mystiskt 2016-11-29

ResenärGenomLivet Hur jag läser orden har betydelse för hur jag tolkar orden... 2016-11-16

i af apa det här skulle vara mumma för min hypnositör- synd bara jag inte skrev den själv... slutet är som Anya skriver något alldeles extra... tack! 2016-11-15

ej medlem längre med enkla ord: ett inre meditativt tillstånd beskrivet så snyggt och snudd på koan-inspirerat... så läser jag..! Tack. 2016-11-15

ej medlem längre För att göra en kommentar väldigt enkel, samt dess motsats: mystikens nu. 2016-11-15

Anya Tycker om inledningen extra mycket... den får mig att vilja läsa mer. Ett inre skeende i texten...både nyfödd och död samtidigt. Bra!!! Ser en människa som sitter och tänker och i sista raden reser sig: Härifrån leder ingenstans. 2016-11-15

alicja lappalainen Snarare en diagonal rörelse än ett substantiellt objekt, utanför ett mål och tid som försöker definiera sitt ambivalenta tillstånd. Det är varats sökande efter ett existentiellt identitet som inte kommer utanför sig själv utan kan fala inåt. Det glider över orden en kall känsla av ensamhet och desorientering. En djup dikt. Tack Stefan att du delade den med mig. 2016-11-15

ej medlem längre Jag tycker om växlingen mellan det lätta och det tunga. Mellan svaren och frågorna. Mycket fint. 2016-11-15

Sefarge Utsökt. Enkelt. Djupt. Skrivet! "Att vara eller inte vara" I tiden och nuet. 2016-11-15