Det är sommar
och det är liksom Purple haze,
all in my eyes. Don’t know
if it’s day or night. You’ve got me
blowing, blowing my mind.
Jag töjer alla strängar
och är mer bläck än blod, 

där himlen nuddar dagg
och Vättern slår i Varamon.
En helt vanlig mollblues
går fortfarande i dur, Marlboro och Heineken.
Surikaterna, med hängande tassar,
står i givakt och stirrar
in i en blå horisont av Hendrix. 

Vi är klädda i korta ögonblick
och ingen frågar den andre varför.
Till hösten skjuts ensamhetens ekor ut,
is it tomorrow, or just the end of time.
När trycket stiger i dykarklockan
passar inget av orden längre,
skaver som en polotröja.