Det var en gång en åsna mitt i livet
som ännu ingen hade vågat rida
han drömde om att framåt gatan glida
med ädel last på ryggen det är givet

nu stod han här beredd för första klivet
han såg sig själv så tjusigt framåt skrida
men hade svårt att låta tiden bida
och visste inte alls vad som stod skrivet

han trulade och tittade och blängde
han sökte någon rikeman att bära
med huvudet han kastade och slängde

nu satt det någon där så varm och nära
och stolt han genom hopen fram sig trängde
med hosiannarop till åsnans ära